Korna betar på sluttningen utanför fönstret. I öppna spisen spraka elden. Det är varmt och skönt vid slagbordet i den gamla ”sommarböningen” där Pär står och skär bort de hårda kanterna från smakbiten han hämtat in från mejeriets lager.

Johanna lägger en rejäl skiva på det nybakade surdegsbrödet.

– Den är inte riktigt mogen än, kommenterar Pär. Men beskan kommer att försvinna, och när det är dags har den nog hunnit bli perfekt.

Håller internationell klass

Kännarna är överens om att osten från Södra Svedjan håller internationell klass och i höstas vann den, som en av många utmärkelser, guld i Mathantverks-SM:s hårdostklass. För tredje året i rad.

– Allt började med att Johanna och jag blev kära i varandra, säger Pär.

Johanna var bonddotter och det unga paret började driva hennes föräldrars gård i Tarsmyran i närheten av Boliden i Västerbotten.

Valde satsa på förädling

Så föddes barnen Matilda och Alfred och när sedan Oskar var på gång för 18 år sedan konstaterade de att gården var för liten för att kunna försörja dem.

De såg sig om efter mera mark och fastnade för gården i byn Södra Svedjan vid Storkågeträskets strand där de byggde om och ut. Men redan efter några år stod de inför samma situation igen och var tvungna att satsa på något nytt: Antingen att sälja mer mjölk eller att nischa sig på annat sätt.

– Johanna tyckte att vi skulle satsa på förädling av mjölken, så vi utbildade oss genom det nationella resurscentret Eldrimner i Jämtland. De har många experter i mathantverk knutna till sig. Jättekul, och ju mer man lär sig desto roligare blir det!

Gamla ladugården blev mejeri

En studieresa till Frankrike med besök på ostproducerande gårdar gav dem inspiration och 2010 byggde de om en gammal ladugård hemma till mejeri. Tanken var att den till det yttre skulle passa in i den lokala miljön. Här producerar nu Pär och Johanna, inspirerade av den västerbottniska traditionen, den grynpipiga gårdsosten. Dessutom två sorters mögelostar som inte kräver lika lång lagringstid.

10 liter mjölk till 1 kilo ost

Tio liter opastöriserad mjölk går det åt för att framställa ett kilo ost, och efter själva ystningen lagras ostarna på hyllor i kylrummet för att vändas varje vecka, oftare från början. Ett år tar det innan gårdsostarna är mogna att sändas ut till grossisterna.

– Vi brukar säga att vi skickar dem ett varv runt solen först, säger Pär.

Varje ystning är unik

Tack vare att mjölken är opastöriserad kommer de platsberoende mjölksyrabakterierna att prägla osten. Även om Pär och Johanna följer sina speciella recept blir varje ystning unik och kan egentligen inte upprepas.

Men också lagringstiden påverkar, det är då gårdsostens omtalade ”fruktighet” kommer fram. Det har att göra med att proteinets och fettets kopplingar så småningom klipps upp – då ”lossnar” också smaken.

– Man måste ha känsla för osten, betonar Johanna. Det är ett hantverk! Och vi vill att det ska vara gott – jättegott. Om vi gillar den är sannolikheten stor att fler kommer att göra det.

Nya födkrokar

Inkomsterna från de cirka fem ton ost som produceras här om året är jämte skogsbruket ett välkommet komplement till den ordinarie mjölkproduktionen. Johanna och Per har genom nytänkande och hårt utvecklingsarbete hittar nya vägar till försörjning som småskalig jord- och skogsbrukare.

– Vi har inte fastnat, säger Johanna. Vi har vågat prova och hittat en och annan grej som kan bli födkrok.

Lada full med kultur

”Götes hölada” vägg i vägg med mejeriet är ett annat exempel på det. Inredd med gamla kyrkbänkar används den då och då till kulturevenemang som teater, konserter och konstutställningar, och kan samla ett 150-tal personer. Sönerna brukar då stå för bakning och servering.

– Kulturen inbringar kanske inte så mycket pengar i sig, men den ger känsla och liv åt gården och bygden, menar Johanna. Allt hänger liksom ihop.

Smak av nordisk gran

Idéer i mejeriets och familjen Hellströms anda surrar ständigt i luften här på gården. Pär och Johanna är till exempel öppna för att samarbeta med andra företagare i bygden. Det lutar åt att nästa projekt blir att bygga ett nytt, rymligt ostlager. Pärs dröm är att få gå ut i skogen och hugga nordisk gran att såga till 35 millimeters naturligt antibakteriellt motståndskraftiga osthyllor av.

– Det vore också något att visa för besökare, säger han.

För turistnäringen är också en gren de vill satsa vidare på. De tar redan emot grupper men till sommaren tänker de hålla öppet för besökare under juli månad. Pär och Johanna plockar undan efter besöket i ”sommarböningen”. Och visst stämmer det som ofta sägs om Svedjans ostar: Eftersmaken bara fortsätter att explodera i munnen.

Så gör man ost – steg för steg

– Att göra ost är en metod att konservera mjölk, fast med finess. Gör man det här på rätt sätt och ger osten god omvårdnad under lagringstiden, så mognar det även fram lite sötma, umami och kanhända fruktiga och fruktiga och bäriga smaker och dofter, säger Pär Hellström.

1. Med fil och yoghurtkulturer syrar man först mjölken.
2. Sedan tillsätter man löpe som gör att den koagulerar.
3. Koaglet sönderdelas och bearbetas så att vätska lämnar ostkornen.
4. Ostmassan formas och saltas.
2. Sedan lagrar man osten i kyla olika lång tid och vänder den då och då. Under tiden mognar flera smaker fram.

Detta är Johanna och Per Hellström

Namn: Per och Johanna Hellström, bägge 50 år. Firade med släkt och vänner från Sverige, Finland och Schweiz i somras.
Familj: Matilda 22, Alfred 20, Oskar 17
Husdjur: 37 kossor, 2 kattor, en bordercollie.
Bor: Södra Svedjan, Västerbotten.
Gör: Mjölkbönder och mejerister
Aktuell: Tog guld i SM i mathantverk. Guldmedalj för Pour le mérite gastronomique (Sandahl foundation) 2016. Folkets pris Ostfestivalens godaste ost 2016.
Intressen: Skog och musik, spelar flera instrument.

Alla de stora medierna i Sverige berättade om att journalisten Po Tidholm blivit utnämnd till Årets lantis. Att dokumentärserien Resten av Sverige låg till grund för detta fick lyfte glesbygdens frågor i medierna.

Delar av förmiddagen i P1 dominerades av en lång intervju med Årets lantis, därefter var det Östersundspostens Karin Jonssons tur i ett reportage om mediasituationen på landsbygden.

Landsortspressen lyfte fram ortsborna

Flera länstäckande tidningar passade på att lyfta fram länsbor som var med på den 100 namn långa listan. ”Flera smålänningar är årets lantis”, skrev Smålands dagblad. Ingvar Kamprad, Liatorp, är nia på listan och har sällskap av flera andra från landskapet.

Gävle Dagblad har en stor intervju med Po Tidholm.

Då gick amerikansk skvallerpress igång

Än så länge har nyheten om Årets lantis hållit sig inom rikets gränser. I fjol, när prinsessan Sofia fick utmärkelsen, uppmärksammades priset av Hello! – en amerikansk sajt för kändisskvaller.

Det får dock sägas att de gjorde lite fel i översättningen när de basunerade ut: ”Princess Sofia ‘flattered’ to be voted ‘Hillbilly of the Year’.” Något som snarast kunde översättas med: Prinsessan Sofia smickrad av att röstas fram som årets bonnlurk.

De senaste två åren har SVT satsat på att bygga ut den lokala bevakningen. De har startat flera nya redaktioner, främst i storstadsområdena. 

– Vi har 33 redaktioner och vi ska faktiskt precis öppna en 34:e i Övertorneå för att stärka vår Norrlandsbevakning, sa SVT:s vd Hanna Stjärne, i Ekots lördagsintervju.

Passande inramning för nyheten

Att nyheten presenterades direkt i radio var lägligt. Sveriges Radio ska vara med i vad som blir ett samarbete mellan Public Service-bolagen.

– Vi kommer att placera vår meänkieli-redaktion i Övertorneå och hoppas därigenom hamna närmare den publiken, säger Christina Ågren, programchef för lokalnyheter och minoriteter på SVT, till NSD.

De anställda på nya redaktionen

Totalt kommer två anställda, en från vardera bolag, till Övertorneå. Från SVT blir det Ahti Aasa från SVT Meänkieli och från SR blir det Ida Brännström från Meänraatio.

Den sista januari stänger BB på Sollefteå sjukhus och sedan måste blivande mammor åka till Örnsköldsvik eller Sundsvall för att föda. Det har fått ABF i Sollefteå att anordna en kurs i bilförlossning. Många har reagerat mot detta – en av dem är Sara Karlsson.

– När jag fick min son, Sigge, så började det som en vanlig förlossning. Men helt plötsligt steg pulsen och de fick stoppa in händerna och dra ut honom. Då var han helt lila och hade navelsträngen två varv runt halsen, hade Sigge fötts i bilen så hade han inte överlevt, säger Sara Karlsson.

Reaktioner över hela landet

Situationen i Sollefteå har engagerat människor över hela landet. Nyheten om bilförlossningar uppmärksammades i SVT:s Aktuellt och på Aftonbladets ledarsida konstateras ”En kurs på ABF ersätter inte BB”. Sara Karlsson som bor i Tranemo, i Sjuhäradsbygden, tackar sin bostadsort för att hon är i livet. Hennes barn är födda på BB i Borås, för Sara och många andra är situationen i Sollefteå rena skräcken.

– När jag fick mitt andra barn så drabbades jag av en störtblödning. Jag förlorade en och en halv liter blod på 30 minuter, då var det tur att jag var på sjukhus. Vi är ju bara vanliga människor, vid en förlossning kan det ju gå fel, säger Sara Karlsson.

En orättvisa inom landet

Sara Karlsson reagerar mot att villkoren i Sollefteå kommer att bli sämre än de som hon själv haft. De svenskar som bor nära ett storsjukhus har världsledande förlossningsvård inom räckhåll.

– Vård måste ju få kosta. Det kan gå fel vid förlossningar, så i u-länder har de hög dödlighet vid födslar. Jag har själv kostat samhället massor av pengar, det är inget konstigt, säger Sara Karlsson.

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig. Under en lördagsbrunch i goda vänners lag fick 33-åriga Fredrik Iveskär, från Hovantorp i Lessebo, en idé – som i stunden tedde sig helt lysande.

– Det bästa med Hovmantorp är människorna som jag växte upp med. I en sådan liten ort fanns det inte så jäkla mycket som hände, man var tvungen att hitta på något kul helt enkelt, berättar Fredrik Iveskär.

En tatueringsstudio med ”drop-in” på skylten

De härliga människorna i Hovmantorp förtjänade en hyllning, den saken var helt klar. Och man har det inte roligare än man gör sig.

– Jag fick ett infall, det fanns en tatueringsstudio med ”drop-in” i närheten, säger Fredrik Iveskär.

Sagt och gjort, 360 51 Hovmantorp blev tatuerat på vänsterarmen.

Postnord genomför ändringar i postnumren

Att det just nu genomförs förändringar av postnummersystemet, där Småland och Hovmantorp ingår, var något som Fredrik Iveskär glömde att ta med i beräkningen.

Postnumret som han just har tatuerar in ska snart ändras.

– Det är inget jag grämer mig över. Jag hyllar det gamla Hovmantorp, den gamla skolans Hovmantorp.

Fasan: Att Lessebo skulle få numret

Mellan Hovmantorp och Lessebo råder en väletablerad rivalitet. Det spelas derbymatcher i division 4 och historiskt finns en stämning av att Lessebo alltid gynnats, något som grundar sig på att järnvägsstationen i Hovmantorp lades ner och Lessebos blev kvar.

– Det värsta vore om Lessebo nu skulle få postnumret som jag tatuerat in, säger Fredrik Iveskär.

Oron kan stillas

Fredrik kan andas ut. Hovmantorps gamla postnummer kommer inte att få någonting med Lessebo att göra.

– Postnumret läggs ner i tre år, sedan är det högst osannolikt att man kommer att väcka upp det, säger Anne Jiremar, vid presstjänsten hos Postnord.

För att understryka sin olust inför detta avslutar Fredrik Iveskär:

– En gris, en ko, en Lessebo-bo, som man brukar säga!

Det aktuella ämnet engagerade stort och här är några av kommentarerna från Facebook:

Inga-Lill H Arvidsson: Jag har fött två barn på vanligt sätt, det tredje blev ett akut kejsarsnitt, hade jag inte varit på BB redan så hade inte vare sig barnet eller jag överlevt. Så frågan är högst relevant, vi får säkert med nål och tråd samt en instruktionsvideo hem nästa gång vi behöver en operation, jag skulle inte bli förvånad.

Allt var inte bättre förr

Det var inte alltid bättre förr, konstaterar en och annan.

Jerker Klang: Var samma i Värmland på -90 talet när mina barn föddes. Vi bodde i Gräsmark och närmaste BB var Karlstad, 12 mil bort. Jag tror det är samma här i Hälsingland där jag bor nu, tror inte att Bollnäs sjukhus har något BB så det är nog till att åka 13 mil till Gävle eller Falun (bor i Alfta). Landsting och Regioner urholkar vården för oss på landsbygden till förmån för städerna. En medveten strategi för att slippa oss besvärliga landsbygdsbor?

Ing-marie Olsson: Ulla Bergström en förlossning kan snabbt gå fel. Var många före BB tiden som dog i barnsäng pga komplikationer å gör i länder där inte sjukvård är så utbrett.

Måste finnas alternativ

Caroline Sepp: Byt kurs om att föda i bilen mot att Landstinget bekostar och ordnar boende och bb plats i annat landsting i god tid innan förlossning för alla blivande föräldrar istället. Ingen kvinna ska behöva riskera sitt eget eller sitt barns liv genom att föda i bilen!!!!

Bia Begnér: Varför fortsätter landstinget och staten ta bort arbetstillfällen från orter utanför Stockholm och sedan besluta att flytta ut statliga myndigheter? Bättre att behålla de jobb som redan finns, exv barnmorskor på BB. Fram för fler små BB. Mora BB las ner för drygt 7 år sen och födslarna flyttades till Falun. Nu klarar de inte arbetsbelastningen utan skickar hem blivande föräldrar (att åka 10-20mil enkel resa) pga personal- och platsbrist. Sedan får de återkomma nästa dag för att sätta igång förlossningen. Finns ingen omtanke om människan i den här hanteringen.

Vad blir nästa steg?

Sara Jodå: Och, skatteverket lägger ned i Sollefteå. Det är detsamma som att meddela att Sollefteå ska läggas ned. Vad blir nästa steg?… Om jag planerade för familj, så skulle jag först flytta från Sollefteå!

Birgitta Norden: Hemskt. Min hemgrannkommun och min släkts arbetsplats / sjukhus m.m. BB för våra brorsbarn / trygghet för alla i Sollefteå och grannkommuner. Nu framtidsoro för unga familjer. Återigen kommer frågan: Kan människor bo på landsbygden med frisk luft och mindre stress för alla. Liten som stor. Stor skam borde råda bland folkvalda. Hur används egentligen våra skattemedel?

Födde en dotter i vägkanten

Rebecca Richardson: Men varför lägger man ner när det inte finns nått vettigt alternativ? Måste finnas någon annan sjukvårdsavdelning som kan flytta till annan ort som inte är i lika stort behov av kort resväg. (OM man nu måste lägga ner nånting alls) Födde själv en dotter i vägkanten 2013 då vi inte hann de 10 milen till förlossningen i Östersund. Allt gick bra som tur var!

Risken att drabbas av inbrott är 17 gånger större i Danderyd än i lappländska Dorotea och Arjeplog. Det visar statistik från från Brottsförebyggande rådet, BRÅ.

– Det är kanske inte helt slumpmässigt vart vissa tjuvar väljer att rikta sin uppmärksamhet. De har säkert en ganska bra uppfattning om var dyrare saker finns att stjäla, säger Johanna Olseryd, utredare på BRÅ, till TT.

Tjuvarna föredrar villor

Den som bor i villa löper, generellt sett, större risk att drabbas av inbrott. Boende i flerfamiljshus är mer förskonade från inbrott och gemensamt för de kommuner med flest inbrott är just andelen villahushåll. I genomsnitt anmäldes i fjol fyra inbrott per 1 000 hushåll.

Rejäla skillnader mellan kommunerna

Skillnaderna är alltså stora mellan landets kommuner. Förutom Danderyd ligger flera skånska kommuner högt upp på listan: Åstorp, Höganäs och Båstad med cirka tio anmälda inbrott per 1 000 hushåll. Polisen misstänker att det beror på närheten till Danmark och övriga Europa.
– Men vi vet inte i vilken grad det handlar om utländska respektive svenska ligor. Svenska gärningspersoner kan ju ha hälare som gör att de kan omsätta varorna utomlands, säger Johanna Olseryd till TT.

DNA-märkning rekommenderas

Det är försäkringsbolaget If, som sammanställt Brå-statistiken – detta med statistik från Statistiska centralbyrån som underlag. De råder hyresgäster och villaägare att dna-märka sina värdesaker, något som visat sig vara en effektiv metod för att få tjuven att tänka om. Det vanligaste stöldgodset vid bostadsinbrott är kontanter och smycken.

Fakta: Här är risken för inbrott minst

Antal anmälda inbrott per 1 000 hushåll under 2016:

1. Dorotea 0,0
2. Berg 0,0
3. Arjeplog 0,0
4. Åre 0,5
5. Krokom 0,5
6. Kiruna 0,5
7. Rättvik 0,6
8. Vilhelmina 0,6
9. Gagnef 0,7
10. Leksand 0,7

…och här är  risken för inbrott störst

1. Danderyd 17,0
2. Åstorp 10,2
3. Höganäs 9,9
4. Båstad 9,3
5. Lidingö 9,2
6. Mullsjö 9,0
7. Bjuv 8,6
8. Botkyrka 8,3
9. Burlöv 8,0
10. Hylte 7,9

Källa: If, som hämtad statistik från Brottsförebyggande rådet och Statistiska centralbyrån

Hur ser den ut som jobbar på lantbruk? Ja, inte som Emilia Astrenius Widerström när hon är ute och cruisar med maken Kjell i en De Soto Fireflight 1958 i alla fall. Eller?

– Få tror mig när jag säger att jag jobbar med mjölkkor, säger hon.

När hon är ute och cruisar klär hon sig gärna som rockabillybrud med uppsatt illrött hår, smink och superkvinnliga 50-talskläder.

– Att vara djurskötare på en mjölkgård är mer än rutig skjorta och träskor. Det finns en bild som behöver jobbas bort, säger hon.

Känner sig delaktig

Emilia bor i Moholm i norra Västergötland och jobbar på Lövåsa gård med cirka 900 djur, varav 380 mjölkkor. Resten är kalvar och ungdjur och så några ”köttisar” som hon säger.

Hon är anställd på ett familjeföretag där de är sex som jobbar i lagårn och två ute. Även om hon inte är ägare, känner hon sig ändå delaktig.

– Vi är en fullvärdig ekogård med både eko och krav. Krav är guldkanten. Vi strävar mot att skippa sojan som foder och prova åkerbönor i stället, och därmed klara oss helt själva. Och ägarna satsar mycket på kornas komfort, här är nybyggt och luftigt och fint.

Det är nio år sedan hon gick ut naturbruksgymnasiet i Sötåsen och började med ett arbete som hon älskar.

– Jag gillar att både jobba med kroppen och samtidigt bli utmanad i huvudet. Det är mycket hi-tech bland annat när det gäller mjölkningsrobotorna. Och så tycker jag om att få vara med hela vägen, från att kalven föds till att…ja, det kan ju bli litet sorgligt också.

Från storstaden

Någon lantbruksbakgrund har hon inte, och är noga med att påpeka att det verkligen inte behövs.

– Urbaniseringen har gått fort och många har inte längre en naturlig relation till landsbygden och vet kanske inte att man kan leva ett bra liv här, säger Emilia.

Själv kommer hon från Partille utanför Göteborg och närmast chockade sina föräldrar när det var dags att välja efter nian.

– De trodde jag slagit i huvudet när jag sökte naturbruksgymnasium, skrattar hon.

Då var siktet inställt på att bli smådjursveterinär, men något hände under första året när eleverna fick prova allt.

– Jag hade aldrig suttit i en traktor och bara sett en ko på håll, men blev fast när jag kom till lagårn. Jag bytte direkt till lantbrukslinjen.

Kärleken till jobbet och djuren har lett henne till ett vidare engagemang. Hon är ordförande för LRF Ungdomen Skaraborg samt numera även yrkeslivsrepresentant för Jobba grönt, ett projekt som drivs av LRF och SLA (Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet).

– Ja, jag vill gärna väcka nyfikenhet bland ungdomar som ska välja till gymnasiet. Det här är faktiskt en bransch som aldrig tar slut. Vi kommer alltid att äta.

Möjligheter på landsbygden

Emilia säger att det finns stora möjligheter.

– Jag har hört en del tandagnisslan bland bönder för att ingen vill ta över och ingen vill bli anställd. Det är brist på personal och det kan vara allt från maskinförare i skogen, mejerister och djurskötare till stordjursveterinärer och forskare på SLU.

Själv uppskattar hon att veta hur maten hon äter är producerad. Hon har ”en relation” till den, som hon säger.

– Vi har det bra här i Sverige och vi borde kunna rida mer på vår kvalitet. Vi har ytan och forskningen och allt, men det behövs mer folk.

Hennes råd till andra som funderar på att utbilda sig inom de så kallade gröna näringarna är:

– Våga! Även om du inte är född in i det. Känns det bra i magen, så prova, säger Emilia.

”Strunta i vad andra säger”

Med nio år i yrket har hon hunnit skaffa sig en hel del erfarenhet av att jobba med djur på en gård. Ändå har hon ibland fått höra, fast inte från sin arbetsgivare, att hon inte kan jobbet ordentligt och att det här är nåt man ska ha med sig från början.

– Man kan strunta i vad andra säger. Jag ser ju på djuren att det går bra. Och mår djuren bra, så mår man själv bra.

Emilia ser fram emot att genom Jobba grönt-projektet fortsätta träffa ungdomar som står i valet och kvalet om vad de ska sikta på i framtiden.

– Vi ska vara där det finns ungdomar. Vi ska besöka gymnasiemässor, Way out west-festivalen och såna ställen, säger Emilia och tipsar om Youtubekanalen ”Jobba grönt” för att få en liten känsla för hennes arbete.

Samlar på radioapparater

Namn: Emilia Astrenius Widerström.
Jobbar: Som djurskötare på Lövåsa gård i Västergötland.
Bor: Villa i Moholm utanför Skövde.
Familj: Man, tre barn, höns, katt, hund och marsvin.
Ålder: 27 år.
Utbildning: 3-årig lantbrukslinje på Sötåsens naturbruksgymnasium.
Fritid: Retro, rockabilly, cruising (i en De Soto Fireflighet 1958), samlar på radioapparater.

Nu står de två små blommorna i en kopp hemma hos Britt-Mari Blomé i Åre. Att de hittades så tidigt, söndag 22 januari, är en verklig överraskning.

– Jag hittade den nere i byn och där är det inte mycket snö kvar. Skidåkarna åker på konstsnö, utan den hade de inte haft något att åka på, säger Britt-Mari Blomé.

Rekordtidig vårtecken i Jämtland

Det här är inte första gången Britt-Mari Blomé har hittat tussilago tidigt. I fjol hittade hon en i slutet av februari. De allt tidigare vårtecknen är ett resultat av klimatförändringen, menar hon.

–  Så här tidigt har jag aldrig hittat en tussilago. Jag växte upp i Handöl, vid foten av fjället. Där fick man vara glad om man hittade en tussilago till midsommar, men Åre ligger i en sluttning och det kan göra sitt, säger Britt-Mari Blomé.

Vinter råder, enligt prognosen

Enligt SMHI råder det vinter i stort sett i hela landet, förutom längst i söder. Den senaste prognosen för Åre är snöfall, med en temperatur runt noll grader. På Gotland är det vanligt med tidiga fynd av tussilago. De första brukar dyka upp under vårvintern, på skyddade platser i Visby – ett område som ligger inom växtzon 1.

Somalia blev första afrikanska nation att delta i bandy-VM när laget anmälde sig till 2014 års turnering – och ett halvår före turneringen hade många av spelarna knappt stått på ett par skridskor.

– Sedan sist har de tränat och kämpat, nästan alla är kvar från förra VM, säger Mahad Musse, ordförande i Somalia bandy.

Hockeyspelare från Kanada med på VM

Alla spelare i laget är från Borlänge och har somalisk bakgrund. Spelaren som gjorde landslagets historiska första mål i VM-sammanhang, Anwar Hared, bor dock i Kanada – men är med också i år. Han spelar vanligen hockey i en collegeserie, men svarade för det historiska första målet i VM-sammanhang: 22–1-reduceringen mot Tyskland i 2014 års turnering.Kanada blev Somalias första motståndare i Trollhättan, det blev en förlust med 14–0.

Fyra år senare – ett bättre lag

Det var många som skakade på huvudet när Somalia åkte till VM 2014. Sedan dess har laget deltagit i ytterligare två världsmästerskap. De har kommit sist båda gånger.

– Det är upp till publiken här i Trollhättan att bedöma om laget har blivit bättre, det är i stort sätt samma spelare som sist, säger Mahad Musse.

Matcherna i turneringen går att följa här.

Patrik Andersson skadades svårt

Eldsjälen Patrik Andersson var en drivande kraft när Somalias bandylandslag drog igång. Strax före jul drabbades han av akuta hjärtproblem när han satt bakom ratten på sin bil. Patrik Andersson vann mångas hjärtan när hans projekt om det somaliska bandylandslaget i Borlänge skildrades i filmen Trevligt Folk.

– I samhället finns det goda människor, men att få ut så mycket som Patrik har fått är något extra, säger Mursal Isa, ordförande för Somalia bandy, till Dalarnas tidning.

I början av januari var han ännu kvar på sjukhus till följd av skadorna från olyckan.

Ekonomen och föreläsaren Kjell A Nordström har varit något av ett rött skynke i landsbygdsdebatten. Kommentaren om att Värmland och Gotland skulle vara skräpytor utan framtid har väckt reaktioner – bland annat för hans utgångspunkt om att storstäder ska vara nav i den moderna världen.

– Junk space, skräpyta, är ytor där människor en gång varit, men lämnat. En plats vi lämnat bakom oss, varifrån vi drar när vi lämnar vår fädernesbygd, säger Kjell A Nordström.

Ytor utan ekonomisk betydelse

– Mina föräldrar är från Åland och jag växte delvis upp där. Vi har kvar huset, underhåller det och är där ibland. Men det är inte något riktigt liv som pågår där. Junk space är en yta som vi inte längre nyttjar i ekonomiskt avseende, ett landskap där gamla jordbruksmaskiner står kvar övergivna är ett exempel, säger Kjell A Nordström.

Hans framtidsförutsägelser grundas på den ekonomiska kraft som Stockholm har för Mellansverige. Huvudstaden ses som navet i ett cykelhjul, ekrarna är kommunikationerna och glesbygden finns ute vid fälgen.

– Det svenska it-undret går att ringa in på kartan. Sätt en passare med centrum på restaurang Sturehof och dra en ring, alla bolag som kom fram då finns inom 450 meter därifrån, säger Kjell A Nordström.

Bredband kommer inte bli en räddning

Bredbandsutbyggnaden kommer inte att få fler företag att flytta ut från storstäderna, menar Nordström.

– Det finns en tyst kunskap, som inte går att digitalisera. Den går bara att ta del av genom att vara på plats, det finns så många små nyanser i kommunikationen som inte går att förmedla via ett Skypemöte, säger Kjell A Nordström.

Bra och snabba kommunikationer för människor pekas ut som mycket viktigare.

Kvinnotest och kommunikationstest rekommenderas

För att vända trenden med utflyttning rekommenderar ekonomen ett test i två delar. Det första är ett kommunikationstest.

– Allt som krymper avstånden till centrum är bra.

Den andra delen är ortens dragningskraft på kvinnor.

– Lyckas man få unga kvinnor att vilja bo på en ort, då har man lyckats. Det säger något om andan på orten om de ser en framtid där, säger Kjell A Nordström.

Den ort som klarar båda delarna i testet ska ha en ljus framtid.

”Om 30 år bor det fem miljoner invånare i Storstockholm medan andra delar av landet töms på folk och blir ekonomiska ”skräpytor” – Kjell A Nordström.

Ekonomen och författaren Kjell A Nordström tog till storsläggan med sitt uttalande och har fått både skäll och mothugg på sociala medier efter det.

Vi tar hand om debatten och visar här åtta skäl till varför stad och land kommer fortsätta att vara beroende av varandra. Du kan säkert komma på fler?

1. Maten kommer från landsbygden

Inomhusodling i näringslösning och med konstljus är hett just nu, men handen på hjärtat: Det finns en anledning till att maten vi odlar odlas på åkrar.

Stockholm stad delade nyligen ut ett innovationspris till ett företag i förorten Hammarbyhöjden. Företaget odlar basilika i en källare, en odlingsmetod som närmast kan liknas vid betydligt mer ljusskygga odlingsverksamheter men då rör det sig om andra örter och andra kilopriser.

Maten kommer garanterat att komma från landsbygden, också om 30 år.

2. Hur många flyttar egentligen till stan?

Enligt Statistiska centralbyrån pågick den stora flytten från landsbygd till stad mellan 1870 och 1970, grovt räknat. Landsbygdsbefolkningen, räknat i absoluta tal, minskar idag inte längre.

Forskare vet hur det såg ut historiskt, men framtidsforskning är inte någon exakt vetenskap – utan en mer eller mindre kvalificerad gissning. Andelen av befolkningen som bor i en tätort ökade från 80 procent år 1970 till 85 procent 2010, med tätort menas en ort med över 200 invånare.

3. Kris för vissa Stockholmares identitet utan lantisar

Lägenhet i centralt läge, krypavstånd från krogen och möjlighet att köpa en ny märkeströja klockan sju en söndagkväll. ”Alla vill ju bo i stan!”. Du har säkert hört det där argumentet hundra gånger. De som hellre påtar i trädgården, mekar i garaget eller har häst – för dem är ju en tvåa i stan en mardröm.

Storstadsidentiteten skulle falla sönder för storstadsbefolkningen utan rallyintresserade värmlänningar att förhålla sig till – och 99 procent av stockholmarna hänger ju faktiskt inte på inneställen på regelbunden basis.

4. Elektriciteten produceras i glesbygden

Sveriges produktion av el kommer främst från vattenkraft och kärnkraft. Vattenkraften står för drygt hälften av all el som förbrukas i landet – och den absoluta majoriteten av kraftverksdammarna ligger i norra Sverige.

5. Hög produktivitet i norr – statlig satsning i Stockholm

Sveriges mest produktiva kommuner är Jokkmokk och Bjurholm, här är nämligen produktiviteten per anställd högst. Nynäshamn, på fjärde plats är den första kommunen i Storstockholm när man tittar på produktivitet. Stockholms kommun är på 19:e plats, trots alla banker och de stora statliga satsningarna i form av myndigheterna där.

Måttet bruttoregionalprodukt per anställd och kommun hos Statistiska centralbyrån ger en ny bild av Sveriges ekonomi och vattenkraft, gruvdrift och skogsbruk förtjänar betydligt högre status. Tillväxten i Stockholms län är, för övrigt, i linje med siffrorna för Värmland.

6. Vad vore svensk humor utan lantisarna?

Stefan och Krister, Uti bôgda och Galenskaparna. Listan på folkkära humorgrupper med fötterna djupt förankrade i lagårdsstövlarna kan göras längre – utan landsbygden skulle svensk humor inte vara sig lik. Ja, skulle den ens finnas?

7. Långa listan på lantisar i landslagen

När Tre kronor, Sveriges landslag i ishockey, samlade de största stjärnorna i World cup – då var hälften av spelarna från små byar på landsbygden. Småorterna får fram många av de stora stjärnorna.

Skidåkarna Charlotte Kalla från Tärendö i Pajala och Stina Nilsson från Malung är ytterligare exempel – listan kan göras lång.

8. Integrationen går lätt på landsbygden

Det har rapporterats om många integrationsprojekt som har lyckats på landet. På många små orter spelar föreningslivet en stor roll och de har i flera fall lyckats bra med att få in nyanlända i samhället. Gräsholma i Södra Småland och Siljansnäs i Dalarna är två goda exempel.

1. Alla talade om Årets Lantis

Lands årliga pris Årets Lantis har fått stor uppmärksamhet. Författaren och journalisten Po Tidholm har synts och hörts i många medier både om sin egen TV-serie Resten av Sverige men också om att få Lands utmärkelse.

2. Mandelmann – vår egen Frank Erichsen

Under många år har vi kunnat följa Frank Erichsen i TV-programmet Hundra procent bonde. Äntligen har Sverige fått sitt eget svar på Frank: Familjen Mandelmann. Självhushållarna Gustav och Marie i Djupadal visar allt ifrån hur man odlar potatis med gräsklipp till hur man bäst gödslar äppelträd.

3. Landsbygdsdebatten – en riksangelägenhet

Det var länge sedan landsbygden debatterades och var så i ropet som nu. När ABF i Sollefteå dessutom erbjöd kurser i bilförlossning efter BB Sollefteås nedläggning blev det inte bara en riksnyhet i Sverige utan spred sig även utomlands.

Även resultatet från den parlamentariska landsbygdskommittén har fått en hel del storstadsbor att höja på ögonbrynen. En av deras 75 punkter handlar just om att åter flytta ut tusentals jobb från Stockholm till landsbygden.

4. Återupptäckten av landsbygden

Att det finns en stor yta med människor, resurser och möjligheter utanför de större städerna verkar ha återupptäckts av riksmedia. Plötsligt hörs det om landsbygden i Sveriges Radios P1 och de större tidningarna rapporterar om landsbygdsnyheter. Stockholmstidningen Dagens Nyheter berättade nyligen att de kommer att bygga upp ett nätverk av frilansare på ett 20-tal orter i landet.

5. Nya trenden: Glesbygds-TV

Farmen, Plötsligt i Hofors, Uti Bôgda och Midnattssol. Det är några av alla TV-serier som visar en annan del av landet och som dessutom drar stor publik.

6. Bonde söker fru håller ställningarna

Fortfarande är vi på TV-ämnet men det här programmet förtjänar en egen kategori. För det spelar ingen roll att TV-programmet gjorde sin elfte säsong 2016 – suget efter singelbönder verkar inte avta.

Rubrikerna från förra säsongens Bonde söker fru har ekat en bra bit in på det nya året och till hösten väntar en ny säsong.

7. Glesbygdsgirls – gruppen som blev superviktig

Facebookgruppen har på kort tid vuxit stort. Här samlas glesbygdens kvinnor och för diskussioner om högt och lågt, delar erfarenheter och peppar varandra. En Facebookgrupp med kraft och engagemang!

8. Musiken som satte ljus på hela landet

Rapparen Zacke är bara en av alla nya artister som gör musik med inspiration från platser långt från storstan. Han är nominierad på grammisgalan. Artisten Maxida Märak värvades som konstnärlig ledare för pop-laget Östersunds FK. Listan kan göras längre.

9. Självförsörjning – ordet som återupptäcktes

Med en ökad politisk oro kring Östersjön så började det talas om självförsörjning igen. Någon plan för hur maten ska räcka om butikerna inte kan förses som i dag fanns inte, ett ord som självförsörjningsgrad hittade tillbaka in i politikens hetluft.

10. Stödet för mjölkbönderna

Låt oss betala mer för mjölken! Det hör inte till vanligheterna att konsumenterna vill betala mer för maten, men mjölkböndernas kris har väckt rena solidaritetsrörelsen. Det har inte varit långt mellan uppropen för att rädda kor och bönder kvar på landsbygden.

De svenska biodlarna har sett minskade skördar i stora delar av landet. Som en effekt av kalla väderförhållanden har det varit skördar på cirka 30-40 procent av det normala.

Att det finns mindre svenskproducerad honung att tillgå lär däremot inte synas i handeln – på grund av förvirrande märkning. Nu vill biodlarna få till en förändring av märkningen och reglerna för vad som kan säljas som svensk honung.

– Det finns import med tvivelaktig kvalitet. Den märkning som finns i dag spelar på missförstånd, säger Simon Höjeberg, biodlare på Gotland.

Brister i märkningen

Nuvarande EU-regler säger att ursprungslandet ska anges. Men om honungen har sitt ursprung i mer än en medlemsstat inom EU eller mer än ett land utanför EU, så får denna uppgift ersättas med mer övergripande beteckningar.

En av fem burkar innehöll tillsatser

En undersökning har visat att var femte honungsburk som säljs inom EU har spätts ut med tillsatser, eller märkts med felaktigt ursprung. Fusket har gått så långt att den oäkta honungen blivit ett hot mot biodlingen.

– Vi vill att Livsmedelsverket ska införa regler där den största ingrediensen står redovisad först på burkarna, säger Simon Höjeberg.

Maffia-organisationer och kinesiskt fusk

Det är bara drygt ett år sedan fem ton falsk honung upptäcktes i Sverige, den innehöll bara socker och honungsarom. Enligt Interpol finns kopplingar mellan företag bakom matfusket i Europa och den italienska maffian.

Kommunen var först i landet med att köpa in sig i ett andelsjordbruk för att försäkra sig om att få närodlade grönsaker till maten i skolor och äldrevård.

Kommunicerar på Facebook

Nu är man troligen först igen med ett nytt grepp för att engagera invånarna, och kanske locka fler lokala producenter, genom att en satsning på direkt kommunikation via Facebook.

”Offentliga måltider i Sollefteå” är det lite torra namnet på den nya Facebooksidan. Här ska kommunen lägga upp ”nyheter, information och inspiration från Sollefteå kommuns kostverksamhet”.

Passa på att gå ut och titta om du bor längs vägen mellan Dalarna och norska Röros. Det är forkörarna som är ute på sin årliga resa med hästar och slädar. Se rutten nedan.

Bönderna extraknäckte med att köra gods

Forkörning är en gammal tradition i Dalarna, Jämtland, Härjedalen och Hälsingland. Bönderna extraknäckte med att frakta gods mot betalning till de olika marknaderna i området. Ordet fora är gammalt och betyder färd med gods.

Nu börjar årets färd för Kristina och Erik Sundin från Orsa och de andra forkörarna. En natt ska de sova utomhus invid en stockeld. Det är när man lägger två långa stockar ovanpå varandra och ordnar en eld mellan dem så att värmen strålar ut åt sidorna.

– Vi lägger granris underst, på det en renfäll, sveper vi fårfällarna om oss. Det är så härligt, särskilt om det är en stjärnklar natt, berättar Kristina.

Här går forkörarnas rutt

Turen startar i Brunnsberg lördag 11 februari och slutar i Röros 21 februari.
11 feb  Brunnsberg – Hållstugan
12 feb Hållstugan – Flyktan
13 feb Flyktan – Glysjön
14 feb Glysjön – Gammalsätern naturreservat
15 feb Gammelsätern – Särnaheden
16 feb Särnaheden – Idre
17 feb Idre – Lomviken
18 feb Lomviken – Sorken
19 feb Sorken – Tufsingdal
20 feb Tufsingdal – Korssjöen
21 feb Korssjöen – Röros

Hon har gått från att vara sjukpensionär med flera självmordsförsök bakom sig före 25 års ålder – till att bli prisad författare.

Vägen till hennes västerbottniska Balåliden går längs böljande väg med kringliggande åkrar och skog, över Öreälv och sedan Balån fram till huset där hon växte upp.

Flyttat runt

Efter att ha flyttat runt i landet och bott i allt ifrån Lund och Göteborg till Karasjok i Nordnorge bor hon sedan många år tillbaka i ett hus i hembyn igen tillsammans med sin man och två barn.

I ett annat bor hennes mamma, och det är där hon vant öppnar dörren och bjuder in.

Började skriva självmordsbrev

Det är också här, i byn, som hennes berättelser utspelas. Att hon kunde hitta ljus i mörkret genom att skriva blev uppenbart för henne själv i samband med ett självmordsförsök.

– I slutet av tonåren började jag skriva ett självmordsbrev och jag ville skriva ner allt, som ett bokslut. Men det blev liksom så bra att jag blev hänryckt, som att pannorna i mig började elda och hjulen började snurra. Jag skrev och tänkte att jag är ett geni! Det år ju sånt man tänker i tonåren förstås men det räddade mig just då, att sätta ord efter ord på det där pappret.

”Alla försökte ta ner mig”

Då hade hon knappt orkat hålla i en penna innan.

– Jag har haft stora pendlingar i mitt mående. Drägligt hoppfullt – i efterhand alldeles lagom hoppfull – men alla försökte medvetet ta ner mig på jorden för att jag inte skulle bli besviken igen.

Stängde in sig

Förvåningen var därför stor när hon 2012 stängde in sig i bagarstugan på gården och skrev. Hennes mamma undrade om hon hade blivit helt galen men i stället var det målmedvetet arbete.

– Min pappa hade blivit akut sämre och flyttat till ett demensboende, min svärfar dog och min man sörjde väldigt och krisade. Min mamma var också utbränd efter att ha tagit hand om min pappa dygnet runt och jag behövde fixa världen. Jag hade två små barn och kände mig så totalt misslyckad så jag försökte tänka efter om det fanns något jag kunde göra.

Skickade in bidrag

Resultatet från arbetet i bagarstugan skickades in till Umeå Novellpris och Stina Stoor vann. Efter det kom förfrågningar om att skriva fler noveller och 2015 släppte hon debutboken, novellsamlingen, Bli som folk.

Priserna har fullkomligt regnat över henne sedan dess. Bland annat Sveriges Radios novellpris, Samfundet De Nios Julpris, Katapultpriset, Borås Tidnings Debutantpris, Årets Bjurholmare och nominering till Augustpriset. Förra året fick hon också både sommar- och vinterprata i radions P1.

Har fötterna på jorden

Att hon bor i Balåliden håller henne däremot stadigt med fötterna på jorden.

– När jag debuterade sa en bonde ”grattis och jag ska läsa den någon gång” och att han verkligen hoppades att jag inte ”skulle blir stor på mig”. Jag tror inte att någon vill bli lämnad bakom och det är att säga ”du stannar väl hos oss”, ”du ser väl inte ner på oss”. Men han skulle inte ha formulerat det så själv.

Uppfordrande instruktion

På väggen till höger om henne klagar luftvärmepumpen lite knarrande. Från ett annat rum tickar en väggklocka rytmiskt. Stina Stoor sitter i kökssoffan och följer sin mammas instruktioner:

”Stina. Jag vill att du ska bjuda på kaffe och pepparkakor och chokladruta. Finns mackor om någon vill ha sockerfritt”.

Lappen ligger ovanpå kakfatet och är lite uppfordrande och påminner om hennes egna texter.

Placeras i fack

Här har journalister från större tidningar varit tidigare – hon bjuder sällan in dem till sitt eget hus – och hon berättar om hur de gärna vill placera henne i ett fack.

Att hon är bisexuell, feminist, småbarnsmamma och bor i norra delen av landet går oftast inte ihop i samma text. I stället är det småbarnsmamman från Norrland som blir kvar.

Jämförs med andra

Jämförelser görs ofta med andra stora författare från Västerbotten, som Sara Lidman, PO Enquist och Torgny Lindgren.

– Titta här. Hon och tar fram ett exemplar av sin bok som hon använder på författarträffar och läser upp stycken ur den. På en av bokens första sidor har hon skrivit Missenträsk och 215,8 kilometrar. På raden nedanför står det Hjoggböle och 158,4  och Raggsjö 151,5kilometrar. Alla är sträckor mellan orter, där författarna hon jämförs med kommer ifrån, och Balåliden.

– Mellan Åland och Stockholm är det 167 kilometer men man skulle aldrig jämföra författare från de två ställena med varandra.

Fokus på ursprung

Synen på landsbygd och storstad har följt henne från första stund i rampljuset. Hon minns första tv-intervjun i samband med att Bli som folk släpptes.

Det var i ett av de tidiga morgonprogrammen och nervositeten inför att prata om sin bok var stor. Ändå var fokus på varifrån hon kom och inte vad hon hade presterat.

”Måste ljuga”

– Första frågan var: ”Hur känns det att vara i Stockholm?”. Jag kände att jag måste ljuga, att jag inte kunde säga att mamma är född på Södermalm i Stockholm, det skulle förstöra allt.

Känslan var att inte kunna berätta hur sanningen egentligen var, trots att det var en oskyldig fråga.

”Rädd att inte vara tillräckligt norrländsk”

– Jag sitter där med en mormor som är från Malmberget, farmor, farfar och pappa är härifrån, och jag med förstås, och plötsligt är jag rädd för att inte vara tillräckligt norrländsk!

Hur tycker du att man ser på landsbygden utifrån?

– Idyllisk, pittoresk och lite efterbliven. Den har blivit efter också – eftersatt – men jag kan få en känsla att vissa med stadsögon vill ha det så för att det är äkta.

Funderar över uppväxten

Hennes två barn går i skola och förskola i Bjurholm. Men om det här är en bra plats att växa upp på funderar hon över.

– Sista tiden har jag börjat tvivla på om jag gör rätt med mina barn. De går i skolklasser med över 30 barn. Men vissa saker är jättebra här: Att öppna dörren och springa hem till mormor och att kunna springa hem från mormor lika lätt. Det är en trygghet. Och att de vet namnen på folk här.

Vänner med ”koppelbarn”

– Jag har vänner i städer som följer sina barn överallt – koppelbarn. Men jag märker att de har bättre skolor och en annan umgängeskultur. I mina barns skola är det fortfarande väldigt genusnormativt men även en sån sak som att jag själv fick en så hemsk skoltid i den skolan påverkar mitt omdöme, förstås.

Stina Stoor gör ett undantag och visar vägen hem till sitt eget hus. Det var här hon kände sig trygg efter att ha bott runt om i landet.

Få passerar

Få människor passerar och det här var under en tid då möten med omvärlden var som att få skrubbsår.

Promenaderna i skogarna runt omkring nötte ut många par skor och hon gjorde det klart för omgivningen att hon ville vara själv.

– Jag hade en handskriven skylt på dörren: ”Låt mig va” för att slippa grannar som ville höra hur det var med mig.

Stor förändring

Nu är skylten borta sedan tio år och förändringen hos henne själv är stor.

– Tittar man på den tiden till att ”vill du komma och fotografera och skriva det jag tänker” – är det förstås ojämförligt.

Han är något så ovanligt som en artist som både är enormt folkkär och kritikerrosad. Du som har sett honom på scenen vet hur han växlar mellan nästan ståuppkomik och djupt känslofyllda visor och sånger. Själv säger han att han aldrig har haft några ambitioner i livet.

– Det har bara blivit som det har blivit, jag har liksom åkt med på ett bananskal. Hade jag inte varit artist hade jag nog blivit bilmekaniker eller bonde, fast man lever väl i fel tid för det. Det skulle ha varit på farmor och farfars tid i så fall, även om det var ett jäkla slit, säger han.

Bodde mest hos farmor och farfar som barn

Peter är full av roliga och gripande berättelser. Till exempel om sin barndom som han tillbringade mycket hos sin farmor och farfar i Stora Skedvi. De hade en gård med fem kor, några grisar, lite skog och en åkerlapp.
– Farsan jobbade med timmerflottning, han var en sån som flyttade runt och då var det bara för familjen att flytta med. Jag har bott på 20 olika ställen och i ettan bytte jag skola fyra gånger, säger han.

Pappan var timmerflottare

– I perioder bodde jag hos farmor och farfar, det var fattigt men det är ju det livet människan är skapt för. Inte att sitta vid någon dator.
Ett tydligt barndomsminne är när Peters pappa var med och byggde bron över Dalälven i Fäggeby. Lille Peter hade fått i uppdrag att gå ut med matsäck till arbetarna och såg sin pappa långt ute på ett betongfundament.

Han gick ut på den smala spången som låg utlagd mellan fundamenten och upptäckte hur hela bygget stannade av och alla som tittade på honom. Pappan gick ner på huk och tog emot när han kom över.
– Då fanns det inga avspärrningar och skydd som det säkert skulle ha gjort i dag. På vägen tillbaka fick jag åka båt, berättar han.

Började som trubadur

Artistkarriären inledde han som trubadur innan han fick jobb som skådespelare och teatermusiker på Dalateatern. 1993 satte han upp en musikshow tillsammans med det nybildade bandet Blå Grodorna. Det blev succé och sedan dess har bandet turnerat tillsammans. Fram tills i somras, då Peter sa hej då till de andra grodorna och tog en paus.

– Jag har väl aldrig sagt nej till något. Förrän nu då. Jag har jobbat som fan och ständigt varit uppbokad i två år framöver. Det är liksom inget kul när kompisarna ringer och vill hitta på något och man alltid måste säga nej. Nu kan jag göra lite spontana grejer igen, det tycker jag är fantastiskt kul.

Gillar att pyssla på gården

Och hemma på gården finns det alltid något att pyssla med.
– Jag brukar sammanfatta dagen genom att tänka ”vad har jag gjort för nytta i dag?”. Det kan vara att jag har fällt tio träd eller bytt skosnören i kängorna. Vissa dagar ligger jag och läser på sofflocket, då har jag gjort lite nytta för nervsystemet, säger han.

Sommartid håller han får på en fäbod i Leksand och det finns planer på att skaffa gemensamma får bland grannarna i Bengtsarvet. Hunden Trine, en bordercollie , svassar runt benen med en boll i munnen när Peter går ut till garaget.
– Jag gillar djur. Vi hade höns förut men räven tog dem. Fast en höna var så trött på den nya tuppen att hon flyttat ihop med katten i en låda på altanen, så hon överlevde rävattacken, berättar han.

Hönan hamnade hos en kompis

– Jag tyckte lite synd om henne när hon blev ensam och skänkte henne till en kompis som har bondgård i Enviken. En dag ringde han och frågade; du, den där hönan, hon är ganska gammal va? Då hade hon slutat gå själv utan åkte bara omkring på ett får, fortsätter han.

Han öppnar garagedörren och visar sin pärla i samlingen av engelska bilar, en sportbil av märket Morgan från 1967.
– Här omkring kör alla amerikanare och jag samlar på engelska bilar. Men det är något speciellt med dem. Jag har två grållar också, Ferguson, och en Land Rover. Fullständigt outslitliga fordon, berätta

Garaget kallas bystugan

Garaget kallas skämtsamt för bystugan av grannarna, som brukar komma förbi och umgås. Mot väggen står ett piano och på väggarna sitter nostalgiprylar, som till exempel en gammal reklamskylt med en bild på en bensinpump och texten ”Tänka själv”.
– Det tycker jag är ett bra mantra. Många människor låter ju andra tänka åt dem.

Hur många bilar han har vet han inte riktigt, några är i delar.
– När jag växte upp var det knapert, jag lärde mig att ta vara på grejer och laga det som gick. Artiståren var också slitiga och fattiga många gånger. Det är först på senare tid som det har rullat på så bra att jag har kunnat köpa de bilar jag vill ha och bygga det här garaget, berättar han.

Gillar att meka med sina bilar

När han mekar med bilarna brukar tiden flyta iväg. Ibland känner han sig plötsligt svag, tittar på klockan och upptäcker att han glömt att äta under dagen. En gång somnade han under en bil.
– Men jag har golvvärme så det var ganska behagligt.

Under turnéåren bodde Peter mycket i både Stockholm, Göteborg och Malmö.
– Jag har aldrig känt någon längtan till en stor stad, jag har väl för dålig fantasi för att klara av att bo så helt enkelt, säger han fortsätter:

– Som artist som kommer från landet, ska man inte driva ska med sig själv och bekräfta bilden av lantisar som korkade. Därför brukade jag slänga in något smart när jag skrev showerna med Blå grodorna. Så att folk ser att en från landet också kan tänka lite, avslutar han.

Kolla in klippet med Peters roliga mellansnack

Åker på packmoppeturné

Namn: Peter Carlsson
Född: 1952 i Häradsbygden, Leksand
Bor: I en bergsmansgård i Grycksbo
Yrke: Musikant, står det i telefonkatalogen
Familj: Sambon Helena, tre vuxna barn
Aktuell: Med packmopedturnén i Värmland i sommar

Gustav och Marie Mandelmann, på gården Djupadal i Simrisham, har blivit folkkära genom TV4-serien Mandelmanns gård. Men just nu suckar de djupt över byråkratins kvarnar som drabbat deras småskaliga tillverkning av marmelad, ost och korv. De säljer överskottet i sin gårdsbutik på sommaren.

Men under en miljö- och livsmedelskontroll i höstas fick de en kalldusch. Först några mindre plumpar i protokollet om att det saknades produktfaktablad till några förpackningar och att det var en trä i en stolpe i bageriet med mera.

Stopp för deras populära produkter

Men sedan kom den stora plumpen i protokollet – kontrollen satte nämligen stopp för tre av deras mest populära produkter i gårdsbutiken, produkter som de sålt där i flera år.

Orsaken?

Namnen Lyckomarmelad, Flörtsalt och Trotjänarkorv bedömdes som ”vilseledande”.

Detta trots att det på innehållsdeklarationen tydligt framgår vilka ingredienser som ingår i tomatmarmeladen, örtsaltet respektive korven gjord på kött från äldre får.

Känns orättvist

Om Marie och Gustav Mandelmann inte slutar med etiketterna och uppfyller inspektörens krav hotas de av vite.

– Det känns så orättvist. Här försöker vi odla och producera mat som är så äkta, ekologisk och av så hög kvalitet som möjligt – och så anses vi vilseleda våra kunder, säger Marie Mandelmann upprört.

Hon och Gustav förstår givetvis att kraven på livsmedelshygien och säkerhet måste vara högt satta och följas även av små tillverkare som de själva. Men de tycker att det är överdrivet nitiskt att förbjuda deras omtyckta, humoristiska produktnamn, särskilt eftersom varorna enbart säljs i gårdsbutiken.

Hårda regler för marmelad

Enligt Lena Wallin på Livsmedelsverket är reglerna i EU:s förordning kring livsmedelsmärkning väldigt tydliga. Det finns tre huvudgrupper av godkända beteckningar på livsmedel: Föreskrivna, vedertagna eller fantasinamn/varumärken.

De föreskrivna är hårdast reglerade och här ingår marmelad, sylt och juice. Det måste framgå vilka bär eller frukter som ingår i marmeladens namn – som hallonmarmelad till exempel.

Enligt förordningen kan ett namn som Lyckomarmelad inte godkännas – det måste stå tomatmarmelad som beteckning. Däremot kan man dessutom ha ett namn, typ Lyckoröra, utöver den beteckningen på etiketten.

Prästost och Coca-cola godkänns

Vedertagna namn är till exempel prästost, ett namn som accepteras som livsmedlets beteckning i det land där livsmedlet säljs.  Coca cola, räknas som varumärke, och behöver bara någonstans på etiketten skriva beteckningen kolsyrad läskedryck.

Reglerna drabbar små tillverkare

Så kanske kan Flörtsaltet och Trotjänarkorven passera nålsögat, om bara beteckningen örtsalt och fårkorv står någonstans på etiketten.
– Men allt känns plötsligt bara så tråkigt, reglerna dödar kreativiteten för oss små tillverkare på landsbygden. Jag förstår inte varför inte Livsmedelsverket istället försöker lyfta och stötta oss, säger Marie Mandelmann.