Carolines smarta idé lockar barnfamiljer till Uddebo

När Caroline växte upp i Uddebo skämdes många för att säga att det var härifrån de kom.
– Byn hade ganska dåligt rykte och det var ingen bra känsla, även om jag alltid trivts här, berättar hon.
Vi ses ett stenkast från hennes föräldrahem, med utsikt över dalgången där länsväg 156 och ån Assman slingrar sig fram.
För tio år sedan flyttade hon hit igen, efter sju år i Borås och Göteborg, när hon och dåvarande sambon väntade barn. De hade köpt ett stort renoveringsprojekt, en gård på 3 hektar från 1909 som hade stått tom i 25 år, utan vatten, el och avlopp. Trots allt jobb stortrivs hon.

60 personer har flyttat hit

– Ja, här känner jag alla och har det väldigt, väldigt bra. Jag har tid att göra precis det jag önskar och mycket tid att hjälpa människor, vilket jag trivs med, konstaterar hon nöjt.
I dag spirar framtidstron igen i Uddebo. Avfolkningen har bytts mot befolkningsökning, drygt 60 personer har valt att flytta hit de senaste åren.
Fyra av dem är familjen Kullingsjö-Pernholm: pappa Oskar, mamma Stina och barnen Alve, 3 år, och Mylia, 1 år. För två år sedan flyttade de in i ett gammalt rött soldattorp med röda knutar som de har rustat upp. På tomten har de egna grönsaks­odlingar och drömmer om att skaffa höns och lamm.
Stina och Oskar, civilingenjör re­spektive biolog, hoppas kunna minska sitt lönearbete, särskilt när barnen är mindre.
– Vi är inte tvungna att jobba jättemycket för att betala av ett lån utan kan arbeta mer med sådant vi vill och tror på, även för byn, summerar de enigt.

Tog över byns mittpunkt

De lockades av gemenskapen, det gröna tänket och alla aktiviteter. Utbudet är ganska imponerande för en by med drygt 250 invånare.
Vad sägs om festivaler, byggnadsvård, kurser, konstpaddling, flera världsrekordsförsök till Guinness rekordbok, levande ankrace, ny förskola och öppen förskola, kör, dans, gatuloppis, gemensamhetsodling, bilpool och samåkningsgrupp, barn-och ungdomsläger, skrivar-, filosofi- och fermenteringsgrupper, språkkafé och bybastu?
Mycket av detta har Caroline varit med och satt fart på.

Det första projektet hon drog i gång var att ta över den förfallna kontors- och lagerbyggnaden mitt i byn, som hade tillhört Trikåfabriken som lades ned 1956.  Den är nu upprustad med gemensamma krafter, kallas Gula huset och har blivit Uddebos mittpunkt.
– Tänk på alla människor som kommit hit, lärt känna varandra och skapat en ny social gemenskap, fått barn och bygger sina hem. Det är tack vare Gula huset som Uddebo levt upp igen. Vi hade ett gemensamt problem att samlas kring, förklarar hon.

Sålde husen gratis

I dag är taket på det gulmålade trähuset renoverat, huset lyft, golven lagda och fönstren renoverade. Ett livsmedelsgodkänt kök ska byggas med utställningshall, ateljéer och verkstäder på andra våningen och så finns inköpsföreningen Störbönan.
En helg i månaden samlas föreningens runt 25 aktiva för att bygga vidare, precis som de har gjort de senaste sex åren. Det tar tid eftersom de varken är snickare eller rörläggare.
Just i dag packar medlemmar i inköpsföreningen Störbönan upp och prismärker nya ekologiska varor i butiken, som hittills håller öppet på lördagar.
– De första fem åren handlade Gula huset mycket om att ordna aktiviteter som fick byborna att känna sig delaktiga, berättar Caroline. När ryktet spred sig om allt spännande som försiggick här ökade intresset utifrån. Caroline startade då en egen, ideell mäklartjänst. Hon sökte upp ägare till tomma bostadshus och erbjöd sig att sälja dem ytterst billigt – utan ersättning.

Har stora planer

– Vi talar om jätteförfallna hus som stått i 20–30 år. Ägarna trodde ofta inte att någon skulle vilja ha dem. Men jag la ut på sidor, skickade mejl till folk som hört av sig, tog emot dem och visade byn.
– Vi sålde inte bara hus utan gemenskap och engagemang, berättar Caroline.
I dag finns få lediga hus kvar.
– Nu sköter det sig självt, säger hon och ler.

Själv drömmer hon om bygge av småhus i byn, enkla hus av ekologiskt hållbara material där de boende delar vatten och avlopp. Och så skulle hon vilja att väveriets gamla lokaler fylldes av verksamhet, gärna en kombination av tillverkning, kontor och ideella organisationer.
– Jag skulle vilja ha en liten fabrik där, som producerar något vi behöver på ett hållbart sätt.
Som många andra i Uddebo värnar Caroline om sin tid.
– Många som söker sig hit vill leva enkelt och är beredda att dela, de känner sig inte bekväma i hetsen som ryms i vårt konsumtionssamhälle.
– Då tror jag vi kan erbjuda något annat för här har folk tid att göra saker – även tillsammans, säger hon.

Textilindustrin dominerade

Uddebo ligger i Tranemo kommun och har nära 250 invånare. Orten dominerades länge av sin textilindustri, som bland annat tillverkade nästan alla tyg till säten i bussar och tåg. Nu har Uddebo Väveri flyttat till Kinna. I dag präglas byn av aktiva invånare vilkas stora projekt Gula huset förra året utsågs till bästa Leaderprojekt i Sjuhärad i två kategorier – Hållbar utveckling och byautveckling. Föreningen har fått stöd av Lea­der, som förmedlar EU-bidrag sedan starten 2009. Här finns mer information om allt som pågår i byn.

Caroline är fritidspolitiker

Namn: Caroline Bergmann.
Aktuell: Ideell mäklare för landsbygden i allmänhet, Uddebo i synnerhet.
Ålder: 33 år.
Familj: Två döttrar, 8 och 10 år, från tidigare förhållande. Separerad från pappan, numera granne. Syskon, föräldrar, mormor och övrig familj i Uddebo.
Bor: i Uddebo.
Yrke: Sedan i juni lönearbete två dagar i veckan på socialt kooperativ i Limmared. Tidigare verksamhetschef där, arbetade då 75 procent.
Intressen: Fritidspolitiker för Miljöpartiet. Gillar att ”användas”, att få ställa upp med hjälp och råd. Att bygga är ett stort intresse och att påverka.

Visa oss din vardag på Instagram!

Hashtagga #helalandetlever och tagga @land_se

Följ Land på Facebook!

Inlägget Carolines smarta idé lockar barnfamiljer till Uddebo dök först upp på LAND.se.